onsdag 14 oktober 2009

Inget ska vara för svårt att prata om

Det är en fantastisk höst-dag idag. Himlen är klarblå. Solen strålar. Luften är frisk. Jag packar för idag ska hela familjen åka till Hällefors och stanna över natten. Vi ska på begravning.
Våra barn har aldrig förr varit på begravning och vi funderar mycket på hur vi ska prata med våra barn om döden. Jag letade lite på nätet och hittade följande text:

”Barns förmåga att förstå döden utvecklas med barnets personliga mognad. Det är viktigt att prata med barnet om döden på ett sätt som är anpassat till barnets ålder”.

Det ÄR ju så att alla människor kommer att dö och jag anser att det är viktigt att prata med barnen om döden. Även om det kan kännas svårt är det viktigt att prata med barnet och förklara så mycket du kan av det som hänt. Man måste låta barnen ställa frågor.

För barn under fem år är döden inte slutet. De förstår inte att alla livsfunktioner upphör eller att alla kommer dö. Eftersom de inte förstår den fulla innebörden av ordet död, kan de ha svårt att förstå abstrakta förklaringar till döden. När barnet är mellan 5 och 9 år har barnet fått lite större uppfattning om vad döden är, men tror fortfarande att den döde kan komma tillbaka. Barnet funderar mycket över hur den döde ser ut om han eller hon kommer tillbaka. Fantasi och verklighet kan blandas. I den här åldern börjar barnen inse att även andra kan dö och det blir viktigt att skydda familjen.
( källa: www.vardguiden.se)

En bra bok kan hjälpa barn att hantera något som inte är greppbart. Något som är abstrakt och kanske får svårt att hantera. Jag hittade följande boktips på bra böcker som kan hjälpa oss och våra barn att möta frågor om döden: När farfar blev ett spöke , Morfars ängel , När mormor glömde att hon var död och Bröderna Lejonhjärta. Det finns såklart väldigt många andra bra böcker men dessa gillar jag. Har du något bra tips?

Ville,6 år, frågade mig häromdagen om jag kommer dö. ”Ja”, sa jag, ”men jag ska göra mitt yttersta att leva tills jag är 100 år och då är du 75 år och en gammal gammal gubbe.” Han var nöjd med det svaret. Kanske behöver det inte vara svårare än så?

Ett barn i sorg behöver prata av sig. Både hemma, i skolan och på förskolan. Det måste finnas vuxna som vågar svara på frågor som ibland känns otäcka och svåra. Ett barn i sorg behöver prata av sig så att sorgen inte blir övermäktig och för svår att bära.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar