Den berörde mig!

När jag gick i ettan bodde jag på Viksäng på Regementsgatan, gården längst ner. Där bodde jag med min mamma och min lillebror Oscar. Pappa bodde precis i närheten och vi sågs ganska ofta. Mamma och jag brukade ha mys-kväll på fredagarna och det betydde att mamma köpte hem en hel grillad kyckling och vindruvor. Mamma hällde upp ett glas vin och jag fick en dricka. En dricka i glasflaska. Vi satt i den bruna plysh-soffan bara hon och jag. Vi tittade på 1an eller 2an och njöt av vårt gottis.

Ikväll var jag och Richard och tittade på "Mig Äger Ingen", ett drama baserat på Åsa Linderborgs roman med samma namn. Den var fantastisk och jag grät som ett barn. Vid flera tillfällen. Jag undrade: "varför gråter jag?". "Varför känner jag att den här pjäsen på något vis handlar om mig?". Kanske var det de igenkännande inslagen från Västerås? Kanske var det minnen från tiden på Regementsgatan som kom tillbaka? Kanske. Jag vet inte. Men jag vet att jag blev berörd.

Pappa var barnvakt ikväll. Han bor precis här nära oss och vi ses flera gånger i veckan. Jag älskar honom så det värker. Jag älskar honom för allt man vet idag när man är vuxen men man inte visste när man var liten och då ofta var ilsk över. Jag älskar honom för att jag vet att mina barn många gånger inte kommer att förtså varför jag eller deras pappa gör och säger det vi gör och säger. Men mest älskar jag honom för den underbara pappa och morfar han är här och nu.

Idag bor jag på Hemdal och flera gånger har jag med eller utan barn promenerat förbi vår lägenhet på Regementsgatan. Jag brukar stå under mitt fönster och jag kan nästan höra mamma ropa: "Hanna, maten är klar! Kom in och ät! Det är grillad kyckling!"