Det livslånga matematiklärandet.

Jag läser på termin 6 av 7 på lärarprogrammet vid Mälardalens Högskola och ska bli lärare till barn i de tidigare åren. Det vill säga, jag kan från och med hösten 2010 undervisa/vara pedagog från förskolan upp till årskurs 6.

Idag hade jag matematik-föreläsning och då specifikt kring geometri. Det är väldigt intressant men det är många studenter som har svårigheter. Föreläsare är ofta förvånade över lärarstudenternas fattiga kunskaper i matematik. De måste säkert vara oroade över att vi ska börja arbeta som pedagoger snart! Det är ju så oerhört viktigt att vi kan detta så att våra elever får ta del av en god matematikundervisning.

Många i min klass ska arbeta som förskollärare och vill inte alls arbeta i skolan. De har bestämt sig. Många av dem menar att de inte behöver läsa matematik och deras irritation är ofta märkbar. Men de glömmer ju något! Redan i förskolan ska barn få ta del av matematiken. Sverige har en särskild läroplan för förskolan, Lpfö 98, och alla som arbetar i denna verksamhet skall utmana barns nyfikenhet och intresse för matematik. Matematik har tidigare inte haft en framträdande roll i svensk förskola, men idag är vi överens om att det är viktigt att matematiken görs synlig. Jag tycker att det är oerhört viktigt att tidigt skapa medvetenhet om barns lärande i matematik. Jag vill även sprida medvetenhet kring vilka konsekvenser detta kan ha för det livslånga matematiklärandet.

Men som förälder kan man också göra mycket tycker jag! Att samtala med sitt barn om vilka händelser hon eller han möter under en vanlig dag kan vara en inkörsport till att tala om matematik. Det behövs en hel del matematikkunskaper för att klara allt från att stiga upp på morgonen, ordna frukost och komma iväg till skolan: tid, kategorisering, sannolikhetslära, mått och så vidare.

Jag tycker att det är roligt att lösa problem med mina barn. Om alla i familjen ska äta hur många tallrikar, gafflar, glas och servetter behöver vi ta fram? Om vi bjuder in två till hur många fler glas behöver vi då? Får alla plats eller måste vi hämta ett till bord? Ska hälften då sitta i TV-rummet? Hur många är då kvar i köket?

På Skolverkets hemsida står det att ”för att framgångsrikt kunna utöva matematik krävs en balans mellan kreativa, problemlösande aktiviteter och kunskaper om matematikens begrepp, metoder och uttrycksformer. Detta gäller alla elever, såväl de som är i behov av särskilt stöd som elever i behov av särskilda utmaningar.” (www.skolverket.se).

Självklart ska jag som blivande pedagog se till att våra barn lär sig allt detta men visst är det så att hemmet har lika stort ansvar när det gäller detta? Precis som med allt annat som rör våra barn.