tisdag 17 november 2009

Yrkesliv+familjeliv= möjligt för alla?




I Sverige tjänar kvinnor mindre än män. I Sverige är kvinnor ofta inlåsta i monopol med en enda arbetsgivare att välja på. I Sverige står kvinnorna för de flesta långtidssjukskrivningarna. Och vi kvinnor står för majoriteten av arbetet med hem och barn.

Sverige är således ett land med orättvisa skillnader mellan könen!

Imorgon debatterar jag och min partikamrat Ragnhild Källberg mot Anna Wallén (s) och Vasilikki Tsouplaki(v). Vi ska debattera jämställdhet, feminism och antagligen familjepolitik! Kom och lyssna - det är nog bra för dig att få veta hur vi ser på detta: 19.15 i Stadsbibliotekets hörsal. Välkommen!

Vi i folkpartiet anser att det är oacceptabelt att kvinnor inte får lika lön för likvärdigt arbete. Det är ju så att kvinnor ofta jobbar inom branscher där kommuner och landsting har monopol. Gör Du det? Har du tänkt på att med fler arbetsgivare så kommer underbetald personal att kunna ställa krav på högre löner och bättre arbetsvillkor, eller själva prova på företagande. Bra va!?

Vi i folkpartiet ser sambandet mellan arbetsfördelningen i hemmet och maktfördelningen i samhället. För att fler kvinnor ska ha möjligt att nå ledande positioner i samhället krävs det att man i högre grad kan förena arbete med familjeliv. Jag tror inte på att tudela eller tredela föräldraförsäkringen men jag tror på att ge en bonus till föräldrar som delar på föräldraledigheten. Jag vill också sänka skatten på hushållsnära tjänster!

Vad vill jag mer? Kom och lyssna imorgon! Eller maila mig på hanna.paavola@liberal.se

1 kommentar:

  1. Att påstå att fler arbetsgivare automatiskt innebär bättre löneanspråk tycker jag låter väldigt naivt och verklighetsfrånvridet. Självklart KAN detta ske, men att förutsätta att detta skulle ske och därför skära ner på kommunala institutioner är kortsiktigt och onödigt våghalsigt. Kanske missförstår jag, eller menar du inte en avknoppning inom kommun och landsting? Ofta sker avknoppningarna för vrakpriser, så att några få kan tjäna stora summor istället för att lönerna behöver öka ansenligt för den vanliga arbetaren.

    Det är dessutom just i en situation som dagens, där vi har en hög arbetslöshet, väldigt svårt att påverka sin lön hos privata företag. Detta eftersom att de ofta använder sig av bemanningsföretag och på så vis kan avskeda folk som sätter sig på tvären. Ett mer aktivt arbete för jämställdhet skulle vara att aktivt arbeta för att män integreras bättre i kvinnodominerade verksamheter (och vice versa). Kvinnorna ska inte behöva byta bransch, om de har en stark facklig rörelse går det att påverka rådande miljö. Tråkigt nog så har Vård visat sig vara fegisar.

    Slutligen anser jag det mest som en åtgärd för medelklass och uppåt att sänka skatt på hushållsnära tjänster. Hur många har egentligen råd med hushållsnära tjänster i andra miljöer?

    Det känns utifrån det lilla du har skrivit här att du använder jämställdshetsfrågan för att föra fram en monetärliberal politik i förklädnad.

    Kommer om jag har möjlighet, men som det ser ut nu går det nog inte.

    Kusinhälsningar! /Anton

    SvaraRadera