Dumma jantelagen!

Jag är så trött på jantelagen! Så fort man sticker ut lite så orkar inte andra med det. Jag pratar både från egen erfarenhet och utifrån vad andra varit med om. Varför ska det vara så? Varför kan man inte vara glad för att grannen köpt ny bil? Att kompisen fick ett nytt jobb? Att klasskompisen fattat galoppen innan jag gjorde det?

Jantelagen säger att man inte får sticka upp och tro att man är bättre än andra på något sätt:

Du skall inte tro att du är något.
Du skall inte tro att du är lika god som vi.
Du skall inte tro att du är klokare än vi.
Du skall inte inbilla dig att du är bättre än vi.
Du skall inte tro att du vet mer än vi.
Du skall inte tro att du är förmer än vi.
Du skall inte tro att du duger till något.
Du skall inte skratta åt oss.
Du skall inte tro att någon bryr sig om dig.
Du skall inte tro att du kan lära oss något.

Men du! Vi struntar i jantelagen!
Kan vi inte tänka så här istället:

Du är någon. Och jag är någon.
Du är lika god som vemsomhelst.
Du är lika kloka som jag.
Du är lika bra som jag.
Du vet mer om vissa saker än jag gör. Och jag vet mer om andra saker!
Alla är värda lika mycket!
Du är bra på mycket! Och JAG är bra på mycket!
Jag bryr mig om dig!
Du kan säkert lära mig mycket!

Tycker inte även du att vi struntar i jantelagen?
Ska vi försöka iallafall?
Dumma jantelagen - försvinn!