Tick tack, tiden går

Mina fina pojkar. Pratade med en vän igår när vi lunchade och jag sa att ju mer tiden går ju mer minns jag dem som bebisar. Är inte det lite konstigt? Kan det vara så att ju mer man kommer ifrån spädbarnsåldern ju mer kämpar man för att minnas?

De där små knubbiga händerna. De mjuka låren. Det tandlösa leendet.

Tiden går! Nu har jag två stora pojkar...