Nu är det snart jul och här hemma räknar vi ner dagarna till jul! Vi myser med julmusik, pepparkaks-bak och hemligt prassel med presentpapper bakom lyckta dörrar. Visst är det roligt att få skämma bort sina barn under jul och visst är det roligt att hitta den där perfekta julklappen!?
Men du. Visste du att en dryg tiondel av Sveriges 2 miljoner barn lever i fattigdom? Men att växa upp i ett fattigt hem i Sverige är förstås inte samma sak som att vara fattig i andra länder. I Rädda Barnens senaste rapport, Barnfattigdom i Sverige 2008, står det att barnfattigdomen har stabiliserats, och att de allra flesta barn i Sverige växer upp under goda ekonomiska förhållanden. Och det känns ju jättebra!
Men. Samtidigt är det tre grupper av barn som halkat efter i välfärden: Barn med utländsk bakgrund, barn i storstädernas förorter och barn till ensamstående.
De barn som är drabbade av fattigdom i Sverige är barn i familjer som får socialbidrag och/eller har låg inkomsttandard. Dessa barn kan kanske inte följa med på skolutflykter. De kanske inte får gå til badhuset. De kanske inte har möjlighet att få vara med i musikskolan. De får säkerligen inte chansen att få gå på bio med sina kompisar.
Många barn lever i familjer där de vuxna är tyngda av skulder. I juletider är detta extra tydligt.
Jag anser att vi måste ta krafttag för att snabbt kunna bistå alla de personer som har hamnat i svåra ekonomiska bekymmer. I vissa kommuner kan ta upp till ett och ett halvt år innan man ens får möjlighet att träffa en skuld- och budgetrådgivare! Jag tycker att man kommunen måste se till att en första träff borde äga rum inom högst en månad!
Allteftersom tiden går försämras läget för överskuldsatta personer genom att skulderna växer lavinartat. Att bistå dessa människor i tid sparar mycket mänskligt lidande! Man får en chans att hitta rimliga ekonomiska uppgörelser med fordringsägarna. Och viktigast av allt: den skuldsatte får möjlighet att fortsätta ett normalt liv!
Om inte annat så borde detta genomföras för barnens skull!
